Tänkte avsluta denna blogg med lite reflektion över vad jag nu har lärt mig de senaste månaderna. Det kommer säkert ploppa upp fler saker senare, när jag har fått ännu mera distans till äventyret, men så här känns det just nu.
1. För att kunna vara modig måste man vara lite rädd. Ville jag åka på utbyte? Ja, absolut! Ville jag åka på utbyte kvällen innan flyget gick? Nej, absolut inte. Men det gjorde jag och redan när jag kom till Arlanda byttes rädslan ut mot spänning och glädje. Så att. Ibland får man ignorera sin inre pjasighet och bara göra.
2. Jag är jag, och mitt sätt kommer inte ändras bara för att jag dimper ner på ett okänt ställe och kan vara ”vem som helst”. Och jag väljer mina vänner noga och väldigt bra om jag får säga det själv.
3. Man kan vara väldigt olika men ändå så lika. Sen kan man bli lite chockad när det kulturkrockas. För jo, det krockar nog redan i England, men eskalerar om man dessutom väljer kompisar från Indien och USA. VILKET JAG ÄR SÅ GLAD ÖVER ATT JAG GJORDE. Lärde mig nog mycket mer av dem än jag hade gjort om jag hade umgåtts med fellow nordbor.
4. Distansförhållande är ingen konst om förhållandet är i skick från början och om Skype finns att tillgå. Vi skypade uppskattningsvis 5 dagar i veckan i ungefär en timme åt gången. Menar alltså inte att det direkt är ROLIGT med distansförhållande (och tre månader är väl inte direkt någon megalång tid), men vill man så går det hur bra som helst. Och vilken glädje att träffas sen! Har vandrat bland rosa moln hela julhelgen.
5. Världen är lite större än Finland. Och i synnerhet Europa är ganska öppet för oss, så man borde verkligen se sig omkring mer än vad jag har gjort hittills. Men jag vill verkligen sist och slutligen bo i Finland, i fina Österbotten, där vinter är vinter, sommar är vinter och skolsystemet och de flesta andra system är bra.
Med dessa ord avslutar jag härmed bloggen. Tack å hej!